Det är alldeles dimmigt i orddjungeln. Man kan endast skymta åtskilliga stigar, men inte riktigt fatta tag om första klivet in på någon av dem. Alla vill de vandras men dimman gör det svårt att fokusera på en i taget. Istället grenar dem in sig i varandra och leder ingen vart alls.

Jag stannar upp, fokuserar, skärper blicken. Min blick dras till en stig. Men samma sekund blåser dimman in ännu kraftigare och stigarna grenar ihop sig igen.

Det är så mycket jag vill säga, så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill uttrycka, så mycket jag vill visa och så mycket jag vill dela med mig. Men när allting vill komma samtidigt så ja, då blir det ingenting.

-        Hoppas dimman lättar snart.