En olustig känsla träder successivt fram i höger arm för att undan för undan sprida sig till höger skuldra och vidare längs hela högra sidan av kroppen. Likt en svag molande kramp som säger till kroppshalvan att den inte ska vara still. Min kroppshalva tillhör mig inte, jag borde avlägsna mig från den.

Jag försöker skaka av mig känslan och fortsätta kolla på tv n, det är synnerligen obehagligt.

Olusten sprider sig i kroppen. Men det är fortfarande bara min högra sida som ger mig obehag rent fysiskt. Jag fortsätter kolla på tv n.

Avsnittet tar slut.
 Jag känner mig yr. Illamående. Jag börjar skaka. Min kropp tillhör mig inte. Jag lägger händerna för ansiktet och lutar mig ner i mitt knä. ”jag mår inge bra.” lyckas jag orda fram, det går några sekunder ”vad händer med mig?!” tillägger jag med en svag, förtvivlad röst. Talförmågan vill svika mig. ”vad känner du?” frågar min sambo som han varsamt håller om mig. Det tar på krafterna att svara honom ”det går inte att beskriva..” vi sitter kvar en stund.

Jag vill rymma från min egen kropp men istället utövar jag mina djupa lugna andetag. ”kom, lägg dig i sängen en stund och vila.” uppmanar min sambo. Jag försöker resa mig, men mina ben orkar inte bära mig.

Min sambo hjälper mig in till sängen, lägger sig intill mig och bara håller om mig. Och så ligger vi några minuter.

Försiktigt försöker han tala med mig. Det är kämpigt att få fram orden i början men efter ett tag börjar det lossa. Vi ligger tätt intill varandra, andas tillsammans, utbyter några ord, är.

Jag mår bättre nu, och somnar in.