"Tankar som vandrar. Runt, runt, runt. Höger och vänster, kors och tvärs. Labyrinter. Då, nu, framtid.  Att tänka på det onödiga. Finns det onödiga tankar? Att skilja på tankar och känslor. Är inte tankar och känslor samma sak? Nej, de är de inte. Men hur lär man sig att urskilja dem? Att förstå en annan människa. Att vända på tankarna och se med deras ögon, från deras synvinkel. Att med det få en helt ny förståelse, ett svar. Men vad händer när man inte lyckas hitta svaret. Älta, älta, älta. Sakna, sakna något som kan kännas som att de inte fanns, inte på riktigt. Falskt. Var de falskt? Att hata, men inte förmå sig till. Vilsen, motbjudande, äcklig. Inte vilja finnas till. Bli arg. Att vilja explodera men inte hitta knappen! Vem säger vad som är ok? Kan man bli hjärntvättad? Eller snarare hjärnsmutsad? Kommer man någonsin sluta ställa frågor som man inte kan få svar på? Hur allting ter sig, vem som drabbas. Det borde finnas en kvot ”när uppnått detta sträck, var skonad” men nej, så fruktansvärt tråkigt det skulle vara. Då skulle man ju även ha en kvot av lycka och framgång.  Men man undrar ju, får vi alla lika många hinder på vägen, lika många kriser, lika många käftsmällar, lika många sparkar i arslet - ”du tillbaka där du var, du ska inte upp än”? När ska man få uppleva en lycklig period, stunderna räcker inte riktigt till ett helt liv.." 

03.12, 25 juli 2009