Det är alldeles tyst i vår etta. Endast det brummande ljudet från våra två akvarier hörs. Man får inte tala eller göra mystiska ljud som avbryter atmosfären i rummet. Och så måste det vara, så skulle jag själv behöva ha det.

Stundtals kan man höra små harklanden och snörvlanden . Men vad nu? ”dunk, dunk, dunk, dunk..” ljudas högt och rytmiskt från andra sidan av bokhyllan, likt någon som upprepat slår hälen i soffan. Det slutar. Men bara för att övergå det till ett annat mystiskt ljud: ”bink, bonk, dink, doink..” ... ”bink, boink, dink, doink..” det fortsätter. En högljud inandning avslutas med ett pruttljud. Min intuition säger mig att en hand placerad över munnen skapade detta ljud när inandningen skulle byta riktning till att bli en utandning. Även detta inövas flera gånger och flera ljud adderas. Efter en stund upptäcker jag mig själv vara på väg att utbrista: ”snälla du!?” men jag hinner stoppa mig själv.

Min sambo pluggar, det har han gjort hela dagen. Han hör inte när han själv avbryter atmosfären i rummet.  Jag sitter tyst kvar och fnissar lite för mig själv istället.

Han är allt för söt min älskling.