(eftersom jag valt att inte delge
 mitt riktiga namn låter jag
 mig här kallas för Mia)

”Mia?” viskar han och fortsätter: ”sover du?”

Jag vågar inte svara. Jag är bara 5 år och ser upp till min bror, han är min vän.

Det har pågått det här nu, ett tag.

Jag tror att jag någonstans förstår att storebröder egentligen inte ska göra som han gör mot lillasystrar, trotts min unga ålder.
Jag ligger tyst kvar och låtsas sova. Det är kanske så här det ska vara.

Nu är jag i alla fall inte ensam.