Ibland får jag små vykort postat till mitt minne från förr. Självklart kommer dem inte alla gånger i rättan stund. Men det gör mig väl i att kunna få gå tillbaka till det förflutna. Jag vill kunna gå tillbaka, när jag känner mig lugn i att kunna hitta tillbaka till nuet. Då nuet behövs och är avsevärt viktigt för att inte falla ner i fel mönster.

Mitt förflutna är en del av mig, en del som jag ska vårda och ta hand om. Inte något som ska glömmas bort, sättas åtsidan, stötas iväg, lämnas utanför eller läggas bakom mig. Nej, det ska följa med mig in i livet, tas vara på, omfamnas och en dag kanske till och med att kunna skänka mig kraft på ett eller annat sätt. För en dag ska jag ha fått tro på att allt vad jag är, med såväl brister som tillgångar och förflutet, är lika värt att omfamnas som allt och alla andra på vår jord.